Thoughts
Sanna är inte hemma. Det finns ingen tv. Det finns ingen radio. Ingen att prata med. Bara ett duntäcke att gosa sig in under och en dator att underhålla sig med. Genom att sitta i Sannas och mitt tysta rum såhär på torsdagskvällen dyker massa tankar upp i huvudet.
Genom facebook kan man hålla koll på vad ens tidigare vänner håller på med för stunden. Man ser när ens bekanta försvinner till andra länder, skaffar nytt jobb, hittar nya vänner och kommer i förhållanden. Och just nu tänker jag på förhållanden, det där med att ha pojkvän.
Jag har haft en enda pojkvän. I hela mitt 20-åriga liv har jag haft ett förhållande som varade i ca 3 år. Jag har knappt varit i närheten av att bli någons flickvän innan det att jag fick min första pojkvän, och därefter har mitt kärleksliv varit rent utsagt katastrof. Trots att jag försökt, trots att jag träffat nya killar, trots att jag förändrat mitt eget beteende. Jag vill i alla fall tro att jag har försökt.
När man sedan ser hur ens dåtida enda pojkvän man haft lever i ett nytt förhållande som verkar hur lyckligt som helst, får i alla fall jag lite, inte mycket, men lite avundsjuka i mig. Varför kan han och inte jag?
Dessa tankar förs vidare till mig själv; Men är jag den där flickvänstypen då? Som någon gång kommer kunna stadga mig, liksom inse att Han är den rätta? Jag vill så gärna tro det, och jag vill så gärna vara en flickvän igen. Att vara singel är befriande, men också väldigt utmattande. Och det är rent utsagt tråkigt att vara helt själv. Och hemskt ensamt.
Ja, det var lite tankar den här torsdagskvällen. Hur en människa kan vara trött på att vara singel när man precis flyttat till London och verkligen lever livet är nog en fråga många undrar. Men jag vet inte, det är något som lockar nu och jag vill ta reda på vad det är.
/Anna
Det är inte det minsta konstigt det du känner! Jag har varit singel i typ.. fem veckor och tycker det är fruktansvärt ensamt. Visst har det sina fördelar också, men visst vill man ha någon som tycker om en? Samtidigt tror jag att det är viktigt att klara sig själv i livet. Jag har inte gjort det tidigare. Det har du gjort nu och jag tror att det har gjort dig stark! Även när du blir flickvän igen (vem vet, kan bli snart kanske?!) så kommer du veta att du klarar dig själv. Jag förstår att det är jobbigt att se den gamla pojkvännen med någon ny, tro mig. Jag känner precis igen känslan "varför lyckas han, men inte jag?". Jag sitter också här ensam hemma och funderar över livet och vart det kommer föra mig. En sak vet jag iallafall bestämt. Singel eller inte så är jag glad att jag har så underbara vänner som får mig att känna mig mindre ensam.
Jag är helt med på vad du menar, 1 år räcker för mig känner jag!
